Elefantertanter på arbetsvift

Jaha ja.
Det är torsdag afton. Morgondagen är ledig, man har avverkat ett par avsnitt Wild Kids på svt play, känner dekadensen ta över. Man har precis bestämt sig för att skjuta upp städningen till morgondagen, och istället gosa ned sig i sängen med en tidning för att snart möta sömnen. Lyckligt ovetandes om vad kvällen har i sitt sköte, bäddar man ned sig.

Men sedan jävlar i mig så brakar det loss på våningen ovanför. De tyska studenterna har lov, och bestämmer sig för att i tid och otid ha samkväm sent på vardagsaftnarna. Dagen till ära besöks balunset av… en gitarrkille.
Ni har alla träffat honom, ni känner alla honom, ni hatar honom alla.
Han finns på efterfester runt om i landet, runt om i världen, runt om i solsytemet, där han med sitt musiserande försöker dölja det faktum att hans manslem storleksmässigt lämnar mycket att önska.
Gitarrkillen dricker aldrig nog mycket öl för att glömma bort hur man spelar akustisk gitarr – åååh, nä. Här ska det tafatt plinkas klassisk rock och pop tills han får hångla. Det tar lääänge. Är det riktigt illa har övriga efterfestdeltagare under kvällens gång sänkt så pass många gin och tonic att de gladeligen ställer upp och sjunger med, tills de alla förgiftats av alla spritångor i utandningsluften. Det tar lääänge.

Resultatet blir för alla gitarrkillens grannar, liksom för mig, att man torsdag afton får lov att vara vaken betydligt längre än planerat, samt sysselsätta sig med smått och gott man kan hitta i sin bostad. Personligen har jag rensat i gamla grammatikpärmar och slagit hål i nya papper och sorterat in. Fint ska det vara.

Extramaterial: Klassiska gitarrkillen-hits. Jag döper listan, i alla gitarrkillar i solsystemets ära, till ”Män vi älskar att hata”.
1. Oasis – Wonderwall. Otvivelaktig förstaplats. Här gäller det att gnälla, gnälla, gnälla. Tänk ett tjog trötta fyraåringar, så pass mycket ska det gnällas.
2. Radiohead – Karma Police. Här gäller det att hitta på riktigt kreativa lösningar när man inte kan texten ordentligt. Ty meningar som ”He buzzes like a fridge” och ”we’re still on the payroll” kan innebära svårigheter när man är lite halvtaskig på engelska, måste koncentrera sig på att plinka gitarr samt har fått en halv öl för mycket innanför västen.
3. Metallica – Nothing Else Matters. Här rör det sig bara om det lilla plinkandet i början av låten. För smakprov rekommenderar jag de 20 första sekunderna av youtube-länken. En gitarrkille som spelar detta har förmodligen spenderat lite för mycket tid framför diverse tabs-hemsidor med en joltcola och en gitarr i handen. Varning utfärdas.
4. Cornelis Vreeswijk - Balladen om Herr Fredrik Åkare och den söta Fröken Cecilia Lind. Svensk klassiker bland gitarrkillarna. Om man har tur får gitarrkillen inte erektion medan han sjunger ”Din midja är smal och barmen är trind”. Om man har tur.
5. House of the Rising Sun (Amerikansk folkvisa). När man hör introt till denna visa vet man att det är dags att klämma fram ett svar på frågan ”Är ragget jag har bredvid mig snygg bara för att jag är full och orkar jag verkligen idka älskog och vilka underkläder har jag på mig vore det verkligen lämpligt att visa dem för någon och jag som just bäddat rent ska jag verkligen låta smutsa ner dem igen?”, för att sedan utrymma lokalen. Med eller utan ragg.

Nu gör jag ett nytt försök att sova. God natt.