Elefantertanter på arbetsvift

Den här bloggen var tänkt att komma upp i sommar när Kristin, Malin, Frida och Johanna befann oss på våra arbetsplatser för att ni skulle få er en intressant läsning om vad som händer på godishus, post, fik och tunga industrier. Eller rättare sagt för att vi skulle få reparera våra sargade själar efter tunga arbetsdagar. Idag blev det ändringar i den planen. Jag, Kristin, inviger nu denna blogg, så får vi se vad ni andra säger om detta.

Anledningen till en alldeles för tidig invigning trodde ni kanske berodde på att solen tittat fram i veckan och jag fyllts med sommarkänslor. Om någon tror det så är det en grav missuppfattning. Den egentliga orsaken är sopor. Jag hatar sopor. Jag skulle hellre sleva i mig en skål bajs varje morgon resten av mitt liv än att vara inne i ett soprum en dag. Tyvärr är det oundvikligt att ta ut soporna och idag var en sådan dag då det var fullt i påsen. Det var bara att greppa tag i den och få ut djävulspåsen så fort som möjligt. Då kommer vi till det som jag hatar ännu mer. När någon vätska letat sig ur något hål i påsen som förmodligen något mjölkpaket förorsakat. Alla världens svordomar hann befinna sig i min mun redan innan jag såg att klägget befann sig över hela golvet. Efter att ha kväljvt några gånger så inser jag att klägget även måste finnas kvar i sophinken. Mycket riktigt. Så efter att dödsdömt all jordens vätska fick jag äntligen ner djävulspåsen i soprummet och efter att ha tvättat mina händer med ren sprit så kände jag att jag var tvungen att förmedla ett budskap åt världen. Sätt aldrig något blött i soppåsen.

Härmed är denna blogg invigd