Elefantertanter på arbetsvift

Hallå, om ingen annan elefantertant klämmer ur sig ett inlägg snart kommer jag FORTSÄTTA med den här hopplöst tråkiga följetongen!
Nu frågar ni er alla: “Är detta ett hot?”
Svar: JA.
Jag råkar veta att industridamen just tagit sitt pick och pack och dragit till Arvika, hon är med andra ord befriad. Kioskdamen jobbar fortfarande, och bör mycket snart producera ett MYCKET roligt inlägg efter vad jag hört att hon haft för sig idag : ) Den för er allra flesta ganska okända ICA-damen har jag vid detta laget räknat bort. Kristin, pressen ligger med andra ord på dig.

Så till ämnet.
Buntremmar är helt vanliga spännband, smakfullt färgsatta i lysande orange och prydda med texten “Tillhör posten”. Buntremmar används främst till att göra buntar med (surprise!). Om man cyklar på sitt distrikt får man nämligen inte med sig all post på cykeln, och får således lov att göra buntar av sin post som sedan körs ut med bil till så kallade buntlådor.
Buntremmar extraknäcker runt många brevbärares midjor som bälten, för att på ett eller annat sätt korrigera postbyxornas horribla passform. En bild på detta fenomen dyker kanske upp någon gång.

Över och ut /postis

Jag fortsätter på gummitemat och avhandlar idag gummiband - en brevbärares bästa vän. De används för att hålla samman post som hör ihop, till exempel post till en och samma trappuppgång eller ett företag. När vi sedan delar ut posten avlägsnar vi allt som oftast gummibanden och bär dem istället runt handleden eller hänger dem på cykelstyret. Detta är ett mycket typiskt kännetecken, om du någon gång skulle hamna i en situation där du funderar över om personen du har framför dig är brevbärare. Piece of cake, kolla handleden.

Idag bjuder jag på något väldigt speciellt - en mycket informell bild som visar BÅDE gummiband och gummitumme. Två flugor i en smäll. Båbishanden på bilden tillhör mig själv. I bakgrunden syns dessutom kamsorteringen, där vi sorterar upp posten efter namn. Varje person har ett fack, som sagt, och namnen står på remsan precis under.

I denna första del av min nystartade följetong ska det fantastiska hjälpmedlet gummitummen (på posten kort kallad “tummen”) avhandlas.

En gummitumme har ni alla sett, förmodligen också burit. Det är alltså en liten gummigrej man sätter på tummen för att lättare kunna bläddra bland brev eller andra papper. På posten finns de i massor. Om man under sin utdelningstur på ett eller annat sätt tappar bort sin gummitumme blir det inte roligt. Ty man vänjer sig så fort vid dessa att arbetet snart blir omöjligt utan dem.
Till exempel har jag vid flertalet tillfällen råkat tappa gummitummen när jag knölat ned post i olika brevinkast, så att den oumbärliga prylen ramlat ner på okänd persons dörrmatta. Smärta i själen.

Att man lätt tappar en gummitumme beror på:
1. Sommartid svettas man, även om händerna. Gummitummen glider därmed lätt av.
2. Gummitummarna är, precis som allt annat på posten, storleksmässigt anpassade för män. De minsta tummarna är jämt slut och jag måste därmed bära för stora.

Slutligen ska nämnas att gummitummar har en tendens att, precis som paraplyer och tamponger, bara finnas tillgängliga när man minst behöver dem.

Så, nog surrat om en liten detalj. De fotbollsspelande ungarna var mycket lindriga idag, och stan var faktiskt inte så fullpackad som jag förväntat mig. En bra dag helt enkelt.

Över och ut. /Postis

Ibland är inte förutsättningarna för att dela ut post optimala. I veckan har det regnat, det är jobbigt. Regnöverdrag på lådorna på cykeln, blöt fläck i arslet från sadeln som insinuerar att jag skulle urinerat på mig, svettas under regnkläder och tanter som är helt förtvivlade över vädret när de pratar med en.
(Lång parentes: Varför i hela världen ska alla prata om vädret när de träffar en? Ni anar inte hur många gånger per dag jag får lov att samtala om vädrets makter. Regnar det är det en jävla värdelös sommar, och det är sååå synd om mig som måste vara ute i regnet - får vi inte köra bil sådana här dagar? Är det soligt håller alla på att svettas ihjäääl, och visst dricker jag nog så jag inte får solsting?)

Regnet är emellertid ytterst överkomligt, jämfört med vad jag måste trotsa imorgon: Barn från hela världen, ankomna till vår småstad för att spela fotboll. De lever om, de vägrar flytta sig, de hånar en, de pillar på postcykeln, de äter varmkorv, de stör mig, de köper foppatofflor. Jag vill grina när jag tänker på det.

Det är nu er förbannade plikt att tycka synd om mig imorgon. Tänk på hur jag kryssar med min gula cykel mellan norrmänn och italienare, hur jag förklarar vägen till Nolia eller Björklunda eller Norrvallen femtio gånger om. Jag vet fan inte ens var folbollsplanerna ligger!

Tack och hej. Nu ska jag få barndomsflashbacks genom att spela Theme Hospital.

Att överleva på ett järnverk är inte det lättaste. Det gäller att hålla ögon, öron, näsa och inuitionen uppe - annars kan det gå mycket illa. För att illustrera allting som kan gå illa, innan vi kastar oss över hur man gör för att inte dö, tänkte jag redogöra över det som jag lyckats göra under tolv timmar långa skift som jag klev av för en timme sen.

Jag har:

• Snubblat 20.000 ggr
• Fått flytande stål på mina skor
• Trampat på en järngrej som brände fast i min skosula
• Tappat en tung cementsak på min fot (två gånger, I might add)
• Sträckt mig i höften
• Fått två stora och ytterst ömmande blåmärken på höger lår då jag skulle lyfta en sak som vägde på tok för mycket för min svaga kropp, och jag la den mycket tunga saken på låret för att kunna lyfta.
• Fått någonting okänt i ögat.
• Misshandlat mina armar så att de nu är ytterst blåmärkad.

Följande hände efter att skiftet i sig var slut och jag var i omklädningsrummet:

• Vrickade foten när jag gick nerför trapporna som leder till omklädningsrummet
• “Svängde” för tidigt och råkade gå in i en vägg med huvudet före (hade som tur var fortfarande min fina guldhjälm på mig… men ändå!)
• Missbedömde avståndet mellan min kropp och mitt skåp och slog knytnäven i det.
• Slog kärringknölen i duschväggen.
• Tappade hjälmen på mina tår.
• Fick hjälmen i huvudet och sedan över fingrarna när jag stod på alla fyra och skulle få tag i mobil, bilnycklar och glasögonfodral som ramlat ut ur skåpet. Slog även, under samma sejour på golvet, handen i något vasst under skåpen.

Sen hände inte så mycket mer. Det kunde alltså ha varit värre, givetvis.

Nå, hur gör man då för att överleva? Följ dessa tre steg som kommer, och du borde klara dig galant.

1: Undvik att ramla/falla/bli medvetslös på ställen där man kan spetsas, mosas/krossas, eldas upp eller bli inkastad i ugn.

2: Ha alltid hjälm och dina stålhättade skor på dig. Dessa kan rädda dig på fler sätt än du någonsin trott. Om du får en gasvarnare bör den alltid medtagas. Dock ej inne i kontrollrum där manlig flatulens är så överväldigande att gasvarnaren kortsluter.

3: Gör dit bästa med att inte vara sämst.

För min del återstår enbart punkt tre, den är den svåraste för mig att uppfylla. Men jag gör mitt bästa - och än så har jag ju faktiskt överlevt.

Var jobbar du?
På Lösviktshuset i Norrfjärden. En hus med godis helt enkelt

Vilka arbetstider har du?
Oftast börjar jag 11.30, eftersom vi öppnar 12.00

Hur tar du dig till jobbet?
Buss. I alla fall ska jag snart börja åka buss. Tillsvidare kör jag vulvan till jobbet.

Vad är det bästa med ditt jobb?
Mjukglassen. Den är skoj att göra, god att äta, vad mer kan man begära?

Vad är det sämsta?
Dels människor som skäller ut mig för saker som jag överhuvudtaget inte kan styra och dels människor som kommer in tio över åtta (vi stänger åtta) utan att be om ursäkt för att de kommer så sent.

Beskriv ditt jobb med 3 ord.
Gelatinlukt, glasstänk, kunden-har-alltid-rätt-syndromet

Är detta ditt drömjobb?
När mina bröst blir till is, så att säga.

Vad är det första du skulle säga till en nyanställd eller praktikant?
“Tvätta händerna innan du gör glass, glöm inte att larma på kvällen och se alltid glad ut i kassan, svårare än så är det inte”

Vad är det mest enformiga du gör under en dag?
Fyller på godis och stå i kassan. Det är det mina fredagar och lördagar helt och hållet består av. Jag blir glad om jag får diska en slev så jag får göra något annat.

Hur ser du ut på jobbet?

Jag har lite olika outfits, som ni ser nedan. Min favorit är tröjan längst till vänster. Till detta har jag ett par baggy jeans eller liknande.

Dagens outfit: Den svarta coca cola-tröjan tillsammans med ett par svarta kontorsbyxor. Till detta matchar jag en röd coca cola-bag för att få lite färg till helheten.

Tack och hej, leverpastej

Postis tjatade på mig…

Var jobbar du?
På Stålverket på SSAB Tunnplåt, Luleå. Det ligger nära Svartöstaden. Det du!

Vilka arbetstider har du?
Jag jobbar skift, vilket innebär följande tider under vardagar: Förmiddag 05.45 - 13.45, eftermiddag 13.45 - 21.45 och natt 21.45 - 05.45. På helgerna: Förmiddag 05.45 - 17.45, natt 17.45 - 05.45. Dock jobbar vi bara två helger av fem, då vi jobbar femskift.

Hur tar du dig till jobbet?
I carpool you know

Vad är det bästa med ditt jobb?
Pengarna.. Sen tycker jag även om pengarna.. Inte för att jag klagar på mina pengar som jag får. Visserligen är pengarna också helt okej, men det är främst pengarna som lockar. Sen har jag faktiskt trevliga arbetskamrater också, även om de är lite mansgrisiga av sig ibland och avskyr damfotbollsmålvakter - vilket inte är så bra för mig. Nämnde jag att jag tycker om pengarna?

Vad är det sämsta?
Lukterna, värmen, kylan, dammet, smutsen, de torra ögonen, den inte allt för goda maten, förmiddagarna, flatulensen, smutsen, smutsen, smutsen, skiftlag tre och skiftlag fem. Men har jag nämnt att jag får pengar?

Beskriv ditt jobb med 3 ord.
Jag får pengar!

Är detta ditt drömjobb?
Absolut. Jag menar… på denna fantastiska arbetsplats så kan jag helt ofrivilligt ta livet av mig på flera sätt.  Jag kan ramla från mycket hög höjd och krossas likt en tomat mot golvet, jag kan få flytande stål över mig, jag kan snubbla över bråten som ligger och skräpar lite här och var och dö, jag kan råka befinna mig på fel ställe vid fel tidpunkt och dö av någon typ av förgiftning eller syrebrist, jag kan bli påkörd av gigantiska maskiner och mosas som en liten mygga… Om jag inte dör så kan jag istället bli scarred for life av diverse anledningar, flera av dem mycket varma. Så självklart är detta mitt drömjobb.

Vad är det första du skulle säga till en nyanställd eller praktikant?
Okej… Ramla inte där, gå inte under skänkarna, och STÖR MIG INTE NÄR JAG SOVER!

Vad är det mest enformiga du gör under en dag?
Allt är enformigt. Låt mig snabbt förklara: Lämna kontrollrum, trycka på knapp, lyfta tung grej och ställa den på en pall, vänta på att tappning skall påbörjas, kika in i smältugnen för att se om det kokar över (vilket det sällan gör, om det gör det kastar jag in använda provsonder), hämta prov, klippa till prov, kyla prov, fila till prov, dra ut en lucka, lägga prov på lucka, skjuta in lucka, trycka på en knapp, vänta två sekunder, trycka på en annan knapp, gå tillbaka i kontrollrummet, vänta 40 min, göra om samma sak igen. I ÅTTA TILL TOLV JÄVLA TIMMAR…

Hur ser du ut på jobbet?

I år har jag som sagt inte fått mina egna kläder, så just nu ser jag ut ungefär så här: Jag har på mig en mörkblå ärmlös hängseloverallgrej. Under denna bär jag min fantastiska mörkblåa arbetsskjorta och ett par sockar. Sen när jag får mina kläder kommer jag även att ha ett mörkblått underställ på mig. På mina fötter bär jag klumpiga jävla lågskor med stålhätta som väger mer än mig vissa dagar. Mitt huvud pryds av min guldhjälm med Luleå Hockey dekaler, samt ett ståltrådsvisir med blåa glas för ögonen, så att jag kan titta in i smältugnen utan att bli typ blind. När jag är ute i lokalen så har jag även finfina arbetshandskar på mig. Kort och gott: BUTCH DYKE!

Postis här igen.
Nu är det dags för elefantertanterna (vem i helvete kläckte bloggnamnet? kan det ha varit jag?) att svara på en kort enkät om sitt jobb. Jag börjar, ni andra hänger tvångsmässigt på.

Var jobbar du?
Jag jobbar på posten i Piteå, för de som är bekanta med staden ligger det i Statoil-rondellen.

Vilka arbetstider har du?
Börjar alltid 07.20 på morgnarna. Under sommarveckorna slutar man senast 13.20, annars är det sluttid mellan 15.35 och 16.05.

Hur tar du dig till jobbet?
Jag skäms lite, men jag kör bil hela den långa sträckan på 1.5 kilometer.

Vad är det bästa med ditt jobb?
Att man får motion, och oftast är det trevligt att träffa människor ute på turen. Bra arbetskamrater är naturligtvis ett plus, och att man slutar tidigt under juni och halva augusti. Och att man får pengar för det.

Vad är det sämsta?
Vädrets makter, som påverkar en hel del. En solig dag = genomblöt av svett. En regnig dag = genomblöt av svett under regnkläderna i galon, och blöta brev och annat allehanda djävulskap. Tjocka buntar reklam är kasst, likaså tjuriga människor som klagar på saker som inte är mitt fel. Jag kan fortsätta i en evighet…

Beskriv ditt jobb med 3 ord.
Svett, rutiner, trapphus.

Är detta ditt drömjobb?
Oh herregud nej.

Vad är det första du skulle säga till en nyanställd eller praktikant?
Nej, FEL! Det står Andersson, inte Johansson! Är du född igår, ditt miffo?!  : )

Vad är det mest enformiga du gör under en dag?
Utan ett uns av tvivel: att sortera post. Görs två gånger dagligen, cirka 1.5-2 timmar åt gången. Går ut på att sortera upp posten i fack, ett fack för varje hushåll, som sedan står i samma ordning som jag bär ut posten på turen. Till slut ser jag fönsterkuvert när jag blundar, och jag sortera utan att titta för att jag lärt mig precis var typ Kent Anderssons fack är.

Hur ser du ut på jobbet?
Beror lite på väder, men alltid mörkblå. Oftast långbyxor med 50 fickor, fulla med pennor och avilappar. Till dessa en mörkblå t-shirt med en ljusblå rand på vardera axel. Ibland en mjukiströja med samma utseende. Ibland en helt mörkblå regnjacka. Ni börjar fatta grejen? Jag är blå.
Jag ses ofta mitt i stan, sittandes på min solgula cykel eller bärandes reklam tills armarna viker sig.

Tyvärr är det så fruktansvärt nära att vara sant att jag nästan ramlar omkull. Jag menar.. Hur jävla svårt ska det egentligen behöva vara att få komma in till sitt omklädningsrum på SSAB? Låt mig nu redogöra hur min första dag på jobbet var…

Cirka 14.00 den 9/6: Anländer till SSAB för att skriva på anställningsbevis. Får här veta att jag om 1,5 månad får 600 spänn mer i lön/månad. Joy to the world! Tyvärr dog min joy ganska snart. Lämnar lönekontoret för att skaffa mig ett passerkort, som man behöver för att komma in på området (nytt för i år).

14.20: Går till vakten, för att skaffa passerkortet. Vid grindarna (ja, nu för tiden finns det grindar, dels för gående, dels för cyklande och dels för bilar, alla öppnas med dessa jävla passerkort) står en vakt i full mundering med armarna i kors. Får här information av en mystisk och tillsynes mycket arg kvinna att plastbrickorna som passerkorten trycks på är slut. Slutsats: Jag kommer inte ta mig in på jobbet utan min fader eller någon annan som äger ett passerkort. Pappa muttrar över att SSAB blivit till ett jävla Fort Knox samt att han känner sig kriminell enbart genom att komma till jobbet. Frågar efter de två (notera TVÅ, tidigare var det tydligen tre) nycklar som jag behöver för att ta mig in i mitt omklädningsrum. Nej, detta kan de inte ge mig, ty jag har ingen nyckelreka, så det måste jag skaffa fram. När denna information når min förman muttrar han att det var väl bara faaaan…

14.40: Pappa far och jagar rätt på nyckelrekan. Jag å andra sidan ska följa med till centralförrådet för att få mig skor, hjälm och hörselskydd. Får veta att neeeej, sommarvikariernas hjälmar är slut (sommarvikarierna har gula hjälmar för att de ordinarie arbetarna ska veta att vi är sommarvikarier och alltså ingenting kan). Ny slutsats: Jag kommer inte att få jobba alls, då det är förbjudet att ens vistas inne i lokalen utan hjälm… Jag ringer till min pappa som säger att jag får ta hans guldhjälm… För den är ju GUL..d..

15.00: Möter pappa utanför vakten för att hämta ut nycklarna. Vakten informerar oss att de enda två personerna (två personer, på det gigantiska företaget…) som har tillstånd att lämna ut nycklarna inte återkommer förän dagen därpå. Ny slutsats: Jag kommer tvingas arbeta naken…

15.30: Ena människan med tillstånd att lämna ut nycklar kommer tillbaka till SSAB och ger mig två jävla nycklar.

15.37: Använder de två nycklarna för att ta mig in i omklädningsrummet, i vilket mitt skåp (Nr. 16) skall stå. Går in i omklädningsrummet och finner till min stora förvåning att det enbart finns femton skåp därinne. Alltså kan mitt skåp omöjligtvis vara där. Återvunnen slutsats: Jag kommer tvingas arbeta naken…

15.40: Ringer min förman och säger att jag inte har några kläder. Efter detta spenderar jag och min pappa ungefär 30 minuter på att försöka hitta mina kläder… vi misslyckades.

16.10: Går till förmannens kontor och tar några kläder som inte riktigt tillhör någon. Får en skjorta av min pappa (som är en XXL:are, jag en M:are…) och ett par sockar. Byter om, går till kontrollrummet.

16.15-21.45: Lämnar på denna tiden in typ tre prover (i vanliga fall är det minst åtta), av den enklaanledningen att det är enugnsdrift (istället för tvåugns).

Som en liten parentes kan jag berätta att idag, onsdag, har jag fortfarande inte fått mina kläder. Det visade sig även att jag inte alls skulle byta om där min förman sagt åt mig. Visserligen fanns inte mina kläder där heller. Så jag får gå omkring i mina nuvarande kläder i vilka jag ser ut som en butch dyke i…

Sammantagen slutsats: Det är dyrt att röka, gratis att pöka, och näst intill omöjligt att få sig några jävla kläder.

Jahapp.
Säkra källor talar om att alla fyra skribenterna på den eminenta bloggen arbetsvift i dagarna tagit studenten. Själv är jag lite osäker, eftersom de senaste två veckorna ligger dolda i en tjock dimma av alkohol, utebliven sömn, kass mathållning, rök, Nordman, mössor, blommor, tårta, fyllesnack och allmänt rantande.
Samma säkra källor informerar om att det har varit obeskrivligt trevligt.

Så här i firandes bakvatten är jag personligen ledig i tre hela veckor innan jag börjar mitt fem veckor långa slit. Jag råkar däremot veta att vår kära industridam börjar knega redan imorgon, och att damen i godishuset minnsann aldrig får vila från sitt jobb. Med andra ord: dags att blogga, mina damer!

Jag råkar också ha fått nys om att damen som skulle befinna sig på café i sommar har bytt jobb, och numera kommer att befinna sig på matvarubutik. Det ska jag ta och ändra innan jag lämnar tangentbordet.

Över och ut. /Postis